Maria

Jag hade nog min första otursdag på just detta datum i fredags. Annars har jag aldrig trott på sån skrock!
Men nu vet jag inte om jag har ändrat åsikt om den saken. Kanske bara för stunden.

Jag följde nämligen med Joel bort till några vänner som gjuter ny platta för byggande av garage.
Vi packade in vagnen också så jag kunde ta en promenad tillbaka, eftersom det bara är 2-3km hem från dem.
Väl där så började det så klart regna och det vädret höll ju i sig ett tag.
När det blev uppehåll så väntade jag rätt länge innan jag väl bestämde mig för att ge mig ut. Det såg väldigt grått ut om man tittade bort mot byn, men va tusan tänkte jag.
Jag gav mig iväg!
Halvvägs så kom jag på att jag inte hade nån nyckel med mig. Jag fortsatte ändå hemmåt eftersom vi har en nyckel ute. När jag gått nästan hela vägen kom jag på att den nyckeln har vi tagit in eftersom det inte var ett så bra gömställe.
Skötväskan med min mobiltelefon hade jag lämnat kvar i bilen.
Så jag satte mig på altanen en stund och läste tidningen när jag kom fram.
Efter ungefär 15minuter så lägger Leo av värsta blöt-skiten i blöjan.
Där satt jag, utan nyckel, utan skötväska och utan telefon och skit ont i fogarna!
Jag vägrade gå hela vägen tillbaka!
Sånna gånger är det tur att man har snälla grannar som vill låna ut sin telefon.
Så jag fick ju ringa till Joel, som inte hörde sin telefon på grund av alla maskiner som kördes.
Jag ringde istället hem till dem han var hos. Tur att de har så enkelt telefonnummer så till och med jag har lärt mig det!

Svettig och äcklig, med en nerbajsad Leo som var jätte hungrig kom vi äntligen in i huset!
Det är väl så typiskt!