Idag har vi haft besök igen. Det är så roligt när det kommer och hälsar på nån.
Helst den här veckan då man nästan suttit inspärrad. Det har då känts så.
Nikita och Albin har vart här idag. Vi tog oss ut på en liten promenad efter en några koppar kaffe och en massa surr.
Nikita fick en lite för sen födelsedagspresent. Nu får hon äntligen gå på systembolaget. haha...
När man säger det så så känner man sig själv som en gammal ragata eller nåt. För jag tycker det var länge sen jag var där själv. Men samtidigt minns man det som igår.
Mitt första besök på systembolaget.
Jag fyllde år samma dag, så jag var måttligt stolt ska ni veta.
Hade körkortet i högsta hugg och lassade på kundvagnen i massor.
Summan slutade på över 2000kr. Men en massa gott att smutta på som räckte väldigt länge blev det.
Det tragiska var att jag aldrig fick visa leg. Jag var så besviken, för det var ju min tjugonde födelsedag.
Vilka underliga minnen man har. Men det är ganska roligt att minnas sånna saker.
Nu har min karl farit iväg på jobbet. Och det är tyst som i graven i detta hus.
Det är så tråkigt att sitta här hemma själv. Man är nu ganska van.
Om man nu vänjer sig vid det på riktigt. Det tror jag inte.
Leo har vart så otroligt duktig idag. Han somnade om två gånger i morse. Vi klev inte upp förrän 06:40. Rena rama sovmorgon för mig ska ni veta. Första gången han tyckte man skulle kliva upp var klockan strax före fyra.
Men med en längre sovstund på morgonen klarade han sig med endast en middagslur idag. Han var dock väldigt väldigt trött ikväll, så vi fick hitta på saker för att orka vara vaken. Stackars lite fis. Men man kan ju inte sova redan kl.17.
Så det blev lite plask i badkaret strax efter kl.18. Sen satt vi nere i soffan och myste framför tv:n en stund innan det var dags för blöja och pyjamas. När vi var färdigt med det så var det ju dags för välling. Den äter han alltid i min säng. Han vägrar hålla i flaskan själv!
När han sedan blev nedbäddad i sin egen säng sa jag endast "godnatt, vi ses imorgon med en massa bus". Jag gick ut och stängde dörren. Inte ett pip har jag hört från hans rum sen dess.
Han börjar bli stor min lilla fis.
På söndag är han hela 9månader. Tiden går så otroligt fort. Man blir nästan rädd ibland.
Helst den här veckan då man nästan suttit inspärrad. Det har då känts så.
Nikita och Albin har vart här idag. Vi tog oss ut på en liten promenad efter en några koppar kaffe och en massa surr.
Nikita fick en lite för sen födelsedagspresent. Nu får hon äntligen gå på systembolaget. haha...
När man säger det så så känner man sig själv som en gammal ragata eller nåt. För jag tycker det var länge sen jag var där själv. Men samtidigt minns man det som igår.
Mitt första besök på systembolaget.
Jag fyllde år samma dag, så jag var måttligt stolt ska ni veta.
Hade körkortet i högsta hugg och lassade på kundvagnen i massor.
Summan slutade på över 2000kr. Men en massa gott att smutta på som räckte väldigt länge blev det.
Det tragiska var att jag aldrig fick visa leg. Jag var så besviken, för det var ju min tjugonde födelsedag.
Vilka underliga minnen man har. Men det är ganska roligt att minnas sånna saker.
Nu har min karl farit iväg på jobbet. Och det är tyst som i graven i detta hus.
Det är så tråkigt att sitta här hemma själv. Man är nu ganska van.
Om man nu vänjer sig vid det på riktigt. Det tror jag inte.
Leo har vart så otroligt duktig idag. Han somnade om två gånger i morse. Vi klev inte upp förrän 06:40. Rena rama sovmorgon för mig ska ni veta. Första gången han tyckte man skulle kliva upp var klockan strax före fyra.
Men med en längre sovstund på morgonen klarade han sig med endast en middagslur idag. Han var dock väldigt väldigt trött ikväll, så vi fick hitta på saker för att orka vara vaken. Stackars lite fis. Men man kan ju inte sova redan kl.17.
Så det blev lite plask i badkaret strax efter kl.18. Sen satt vi nere i soffan och myste framför tv:n en stund innan det var dags för blöja och pyjamas. När vi var färdigt med det så var det ju dags för välling. Den äter han alltid i min säng. Han vägrar hålla i flaskan själv!
När han sedan blev nedbäddad i sin egen säng sa jag endast "godnatt, vi ses imorgon med en massa bus". Jag gick ut och stängde dörren. Inte ett pip har jag hört från hans rum sen dess.
Han börjar bli stor min lilla fis.
På söndag är han hela 9månader. Tiden går så otroligt fort. Man blir nästan rädd ibland.
3 kommentarer
nikita
29 Feb 2008 22:23
tack för today ! klart jag gillade ljuslyktorna, dom var jättefina! Dom blir nog bra i köket eller sovrummet kanske =)
Anna S
01 Mar 2008 11:00
Ja man kan bli tokig av att vara utan bil. Hoppas du får igen din snart.
lotta
01 Mar 2008 17:07
En annan fick sova till klockan 8! Vakande av att en lilltrollis låg å sparkade med foten i sängen så det gungade. Du skulle se vad han skrattade när han upptäckte att jag vaknade!
Leo ser så koncentrerad ut i sina strumpbyxor..=)
Och jättesöt så klart!
Kommentera