och jag har redan panik över att jag inte hunnit mer än jag gjort.
Hur ska detta sluta. Man ska ju vara hemma för att ta det lugnt innan det är dags att kläcka.
Men jag har lite prestationsångest.
Får väl ta ett ryck i helgen.

Det ska putsas fönster och bytas gardiner.
Det ska städas i köket, och det gruvar jag mig mest över.
Torka ur skåpen, kylskåpen och frysarna.... Fy fan!

Sen måste jag ju montera ihop barnsängen och skötbordet också!
Det skulle väl kanske Joel kunna göra, men jag vill också va med ju.

Det är så mycket man ska hinna med känns det som och jag vill få allt avklarat med en gång.
Men det går ju faktiskt  ändå inte. Spelar inte nån roll hur mycket kaffe man häller i sig så har man ändå inte den energin. Det är bara bäbisen i magen som får fart då!

Idag har jag först lagat mat så Joel skulle hinna få i sig nåt efter att vi kom hem från Matfors.
Dvs. jag lagade mat fram till klockan 14 när jag sedan väckte Joel för att han skulle få äta frukost innan vi skulle vara i Matfors kl. 15:30. Han har jobbat natt, det är därför man får väcka honom.
För att sedan sitta där i 30 minuter eftersom barnmorskan trodde vi skulle träffas efter FU.
FU varade i två timmar, sen en date med barnmorskan och räser fart hem till Stöde för att slänga i sig lite mat eftersom att Joel skulle åka kl.19 till Hassela för att träna.
Nu sitter jag här helt solo efter att ha stressat från kl.13 till vi kom hem igenom dörren 18:50 cikus!

Solen har gått ner, så jag kan inte odla fler fräknar på näsan.
Och Joel är inte hemma som sagt, så jag kan inte jäklas med honom heller.
Ta tag i städning efter en relativt uppstressande dag som denna är inget jag har lust med.
Tvättar gör jag jämt, så det finns inget att tvätta.
Jahapp...
Nu har man tömt skåpet, plockat ur postfacket och rensat pärmen på allt. Nu ska jag inte jobba på mer än ett år. Det är helt obegripligt måste jag säga.
Vad ska man göra nu då?
Till veckan har jag redan varje dag planerad. Så jag tror ärligt talat inte att det kommer bli nåt större problem.
I värsta fall får jag väl bekanta mig med alla grannar här runt om. Terrorisera dem och knacka dörr.

Sista dagen va så jäkla stressig. Började 06:30, fick kasta i mig lunchen 13:30. Ändå hade jag en praktikant med mig som är otroligt duktig och hjälpte till med allt.
Jag tror att det va på jävelskap bara för att det var sista dagen.
Jag hade inte ens hunnit med att fika nåt. Tur att man hann kasta i sig en skål med fil innan man åkte på morgonen. Men aptitet vid 05:00 är ju inte den bästa.

Efter jag hade kastat i mig lunchen kommer alla ner och säger till oss två i receptionen att det är obligatorisk fika.
Jag hade igentligen inte tid, men jag va ju tvungen att offra mig.
Tänkte att det är ju praktikantens sista dag....
Då hade chefen vart iväg och köpt två olika sorters tårta och en jätte fin bukett med tuplaner.
En till mig och en till praktikanten. Praktikanten blev också välkomnad in i gänget, eftersom hon efter detta kommer att jobba en del extra. Så roligt när det verkligen är en duktig tjej!


image10



Jag fick också ett presentkort på en 30 minuters massage. Som jag då självklart ska använda efter grodan hoppat fram. Det fick vi alla som jobbar på min avdelning bara för att vi jobbat så hårt. Förra månaden fick vi en varsinn biobiljett. Det är dom sakerna som gör att man känner sig uppskattad på jobbet. Det behöver inte ens vara en sån stor sak som massage, utan en liten blomma eller nåt annat. Då blir man ännu mer peppad till att arbeta ännu hårdare. 
Men nu ska jag ju bara vara hemma och ta det lite lugnt.
Har planerat att baka lite faktiskt. Tänkte baka både matbröd och fikaröd som man kan frysa in. Kan ju vara bra att ha sen när det ska komma främmande och se på bäbisen.
Ska också putsa lite fönster och sy ett par gardiner som har legat i garderoben i snart tre år. Vanliga vita spetsgardiner är det. Det får duga när man inte har råd att köpa nya.
Man tager vad man haver sa Kajsa Varg.
Jag fick precis ett samtal från Försäkringskassan.
Min Havandeskapspenning har gått igenom. Jag blir hemma från söndag denna vecka.
Måste säga att det känns otroligt sköönt samtidigt som jag gruvar mig lite för att vara hemma så pass länge.
Vad fan ska jag göra? Sälja bilen kanske.

Men det som oroar mig mest är att min jag igår skulle förbereda min chef på att jag ev har min sista dag nu på fredag. Chefen påstår då att hon inte visste det. Hur fan gör man då?
Hon har ju skrivit under mina papper och suttit med mig när jag skrivit ansökan om HP.
Det känns lite tungt faktiskt. Men det är å andra sidan inte mitt bekymmer. Det som är mest jobbigt är ju att man sätter sina kollegor på pottkanten. För det är ju dom som får jobba istället för mig.
Så jag har lite dåligt samvete faktiskt. Men hade jag inte fått igenom det hade jag ju ändå inte orkat jobba så länge till med den här hyddan.