Ungefär så känns det idag.
Ont överallt.
 
Efter jag lämnade barnen på dagis idag hade jag tänkt sätta mig och läsa.
Men kände att jag var så trött och behövde vila.
Det innebar att jag vaknade med ett ryck nu klockan ett.
Så det blir väldans sen frukost för min del.
Skjutsade mina två hjärtan till dagis.
Leo har längtat! Den stackarn har ju vart hemma i nästan två veckor nu.
 
Själv skulle jag sätta mig och plugga.
Men det går inte.
Tårarna rinner, jag kan inte se nåt.
Ser jag nåt så vet jag ändå inte vad jag läser.
Men jag måste!
Har varken tid eller lust att halka efter med en kurs.
Men vissa saker går liksom inte att rå på.
 
Det är inte alla som har turen att få ha dig i sitt hjärta.
Det gör ont i hela kroppen.
 
Älskade du! Älskade moster!
Alldeles för tidigt.
Vi hade ju så mycket kvar!

 
Och oj så du skulle älska mig för att jag lagt ut denna underbara bild, igen!