Skjutsade mina två hjärtan till dagis.
Leo har längtat! Den stackarn har ju vart hemma i nästan två veckor nu.
 
Själv skulle jag sätta mig och plugga.
Men det går inte.
Tårarna rinner, jag kan inte se nåt.
Ser jag nåt så vet jag ändå inte vad jag läser.
Men jag måste!
Har varken tid eller lust att halka efter med en kurs.
Men vissa saker går liksom inte att rå på.
 

Kommentera

Publiceras ej